Leif var uppe tidigare än jag idag igen, och ytterligare en gång vaknade jag av att han gick iväg från lägenheten. När han kom tillbaka berättade han att han ätit frukost på Seven Eleven. Jag tvingade upp ögonen och duschade, men innan jag hunnit bli klar hade Leif redan börjat låta sin konst ta över min lägenhet fullständigt. En installation baserad på de kläder han tagit med sig hit (kläderna från föräldragarderoben) och på den textila kropp (som jag kallar Kroppen) han sytt på sedan i fredags kväll gör det just nu svårare än någonsin att ta sig fram här hemma.


Det börjar i vardagsrummet. Där är min gungstol är ihopknuten med en långkalsong som är nålad til en väst som är nålad till en blommig klänning som är knuten till en vadderad cykelbyxa för triatleter som är knuten till Kroppen som befinner sig 1,5 m ovanför golvet i hallen.


Från Kroppen går olika spröt ut, ett till mitt sovrum där en slips och ett bälte håller upp. Ett spröt tar sig till min garderob och tvingar dörren att stå öppen, så det första man nu ser när man kommer in i min lägenhet (förutom Leifs konstinstallation förstås) är min smutstvätt.

Från hallen fortsätter den navelsträngs/tvättlineliknande installationen med kläder hela vägen till Leifs ateljé/rum.


Men det är inte färdigt, förstås! Just nu stoppar Leif tidningspapper i strumpor som ska ingå i installationen, och jag slår vad om att jag alldeles strax kommer upptäcka nya saker jag inte sett förut och som tillkommit under den lilla tid det tagit mig att lägga upp det här inlägget på bloggen.


Zwanzig, katten, är förstås hela tiden med och försöker förstå vad som händer, precis som jag och Leif försöker.


Alldeles snart får vi fler ateljébesök!